uncover

Träningen har alltid varit en del av mig. Den har alltid funits där: När jag tränar så kopplar jag bort allt det som kanske kändes jobbigt just den dagen. Träning gör mig GLAD! Det har den alltid gjort,  när jag var yngre än vad jag är nu så längtade jag ner till träningen.

Nu på träningarna så tycker jag att det fortfarande är kul att träna.
 För att jag kan då koppla bort skolan och alla läxor en liten stund. Men sedan när man är hemma då vet man att det kanske är dags att börja med läxorna eller något annat.

Men i bland verkar det som om man aldrig får träna med kanske just den man vill! Utan innan min skada så handlade allt hela tiden om att följa ett jäkla schema som jag tyckte var så jävla tråkigt. Tänk om jag inte hade lust med just sprint den dagen.
 Tänk om jag inte hade lust med någonting som stod på just det schemat. Hade inte jag fått göra det som jag hade längtan till då.

 Inte vet jag för man var ju tvungen att följa det schemat. Jag tycker att en viss grupp i friidrotten är väldigt orättvisa och egoistiska i sitt sätt att lägga upp träningscheman. Allt handlade om att det skulle vara  på deras sätt hela tiden! Om inte de andra ledarna uppfyllde det som de hade som krav gentemot deras sätt att tänka träning. Då kallas det till möte så de får beklaga sig hos ordföranden hur dålig en av våra tränare är för att hon tänkte själv vad som borde vara fördelaktigt att träna då. Eller atakera henne på nåt annat sätt det är väll inte att visa gruppgemenskap.

alla i gruppen ska väll få säga sitt ELLER?? Men nej nej utan om man kanske säger att jag vill hålla på med sprint i kväll men då blev man tvungen att hålla sig till schemat.

JÄVLA SCHEMAN rätt å slett. Man kan inte planera på det sättet det måste individplaneras så att alla får ut max av sin potensial i  träningen. Så att ALLA kan bli så bra som bara är möjligt.

det är dagens visdoms ord som jag tycker passar bra i min blogg......

i går på träningen så blev det litte slägga och och spjut. båda dom grenarna gick bra. men när jag skulle kasta diskus så var det något som hände på mitt sista kast. jag bara tappade diskusen och det blev en känsla i kroppen att min arm hade got av men det hade den inte som tur var. men min hjärna bara registrerade det för att det var så det hände när jag hoppade höjdhopp och bröt benet. Det blev liksom ingen kraft i upp hoppet och här blev det inte någon kraft när jag skulle kasta ut den men som tur var var det bara ett hjärn spöke som man kalar det.♥ xoxo

i dag är det träning det käns i hela kroppen att det kommer att gå bra. och jag käner att mitt knä är bara bättre och bättre. Tack tack för att ni läser vad jag tycker och tänker<3

i går var jag och tränade det kändes bra faktist jag tränade både kula och spjut. Spjutet gick bra det kändes bra i kroppen men jag har fortfarande en räddsla i kroppen av spjut som jag måste försöka ta mig i genom. Jag är rädd att jag ska få så ont i mitt ben att jag inte kan stå upp. Men jag har börjat att förstå nu att mitt ben kan inte gå av i gen. Men i kulan där har jag ingen räddsla alls och nu har jag bara ett mål i sikte i kulan och det är att bara bli bättre och bättre för varje dag som går. Ha en bra dag och må änglarna va med er xoxo:D∞
♥                                                                                                                                               V

Nu i vintras så bröt jag benet.jag bröt av tillväxtzonen i knät. Jag var på ett tränings pass jag skulle träna lite extra och vi tränade höjdhopp det gick ganska bra i början men det tyckte inte jag så jag sa till min mamma att jag bara skulle köra ett hopp till på 140m och det var det sämsta vallet i hela mitt liv som jag hade gjort. jag stalde mig på min ansats. jag sprang fram till riban precis som man skulle göra och när jag hoppade upp så hände inget det kändes som om jag halkade men när jag landade på mattan så hade jag en sådan smärta i smalbenet så jag trodde att det var det som var av men det var det inte.jag börjde att skrika till min mamma att hon skulle ringa 112. och hon sa till den anndra tränaren som va där benet är av. Och sedan så ringde hon 112 jag var lungn hela tiden vi låg där på mattan sedan kom ambulansen./snart får ni veta mer i ett annat in lägg xoxo så länge

Att vara en friidrottare är inte alltid lätt. Man kan alltid göra ett fel och det är att tränaren säter för stor press på en eller att man säter för stor press på sig själv. om det händer i tävling så börjar man att spänna sig och det går inte alls bra så det är mycket bättre att bara focusera på sig själv än alla andra.

I den här bloggen hade jag tänkt att berätta lite av varje.
Om mitt liv på frittiden och i skolan. Men även egna åsikter om vad jag tycker.
Jag hoppas att alla kommer att tycka att det är bra och tänkvärda  saker jag skriver om i min blogg.

♥